I början av 2022 godkände EU-kommissionen en kompletterande delegerad akt som med detaljerade krav inkluderar kärnkraft och naturgas i EU-taxonomin. Captor välkomnade inkluderingen av kärnkraft då det är en nödvändig energikälla för att möjliggöra omställningen i hela Europa, men står fast vid att naturgas inte hör hemma i ett koldioxidneutralt Europa.
Tyskland och Frankrike används ofta som exempel när man diskuterar kärnkraftens roll, eller icke-roll, i ett framtida hållbart samhälle. Tyskland har under en längre period följt en policy att fasa ut kärnkraften, med målet att stänga ner de sista reaktorerna år 2022. Från att ha haft 17 reaktorer i drift år 2011, stängdes de sista reaktorerna ned i april 2023. Beslutet att skjuta upp nedstängningen var ett svar på behovet att minska beroendet av importerad gas från Ryssland, särskilt med tanke på Rysslands invasion av Ukraina.
Över 65% av Frankrikes elproduktion kom från kärnkraft år 2023. Landet har länge haft en stabil policy kring energisäkerhet och därmed kärnkraftens roll. År 2014 fastställde man dock ett mål att minska andelen kärnkraft till 50% fram till 2025, men detta beslut revs helt upp år 2023.
Med två olika synsätt på kärnkraftens roll i framtida samhällen kan vi granska dess utveckling under en given tidsperiod. Vi kan utgå från att EU:s strävan med den nya delegerade akten är att kärnkraft ska vara ett lågutsläppande komplement fram till att vi kan öka andelen förnybar energi.
Vi tar oss tillbaka till år 2000, en period då Tyskland toppade elproduktionen från kärnkraft med ungefär 30% av den totala elproduktionen. Endast 6,2% av elen kom från förnyelsebara energikällor, medan resterande producerades från fossila bränslen. Under samma år hade Frankrike hela 78% av sin elproduktion från kärnkraft, medan 13% kom från förnyelsebara energikällor och 9,3% från fossila bränslen. I Sverige såg fördelningen mellan kärnkraft och förnyelsebar energi annorlunda ut, främst tack vare vår betydande elproduktion från vattenkraft.
Under början av 2010-talet insåg man i Tyskland att utfasningen av kärnkraft och den massiva utbyggnaden av förnybar energi skulle medföra kostnader, både ekonomiskt och i form av ökade utsläpp. Den ojämna produktionen av förnybar energi tvingade landet att stabilisera energiproduktionen med ökad användning av kol och gas, vilket även inkluderade import från Ryssland.
Under perioden fram till 2023 har både Sverige och Frankrike minskat sin användning av kärnkraft och fossila bränslen samtidigt som användningen av förnybar energi har ökat. I motsats till detta har Tyskland fortsatt att ha en hög andel fossila bränslen för elproduktion vilket också märks på elproduktionens utsläppsintensitet. Tyskland har valt att ersätta kärnkraft med förnyelsebara kraftkällor i stället för att ersätta fossila kraftslag med förnybara.
Jag har tidigare betonat vikten av att betrakta elsystemet som en helhet när man diskuterar framtidens hållbara energisystem. Kärnkraft måste ses som en viktig del av detta för att säkra omställningen och öka användningen av förnybar energi utan att öka utsläppen. Vi måste rikta vår uppmärksamhet mot att minska utsläppen i enlighet med Parisavtalet, och inte fastna i valet mellan vind- och kärnkraft, då båda energikällorna är nödvändiga.
Med tanke på detta betraktar vi det som ett betydande framsteg i Dahlias strävan efter minskade utsläpp att investera i finska TVO:s första gröna obligation.
Ramverket som publicerades 2023 innehåller en projektkategori: energiproduktion från kärnkraft. Ramverket är i linje med EU taxonomins krav på kärnkraft:
- Projekt godkända senast 2045 av behöriga myndigheter för konstruktion och säker drift av kärnkraftverk med bästa tillgänglig teknik.
- Projekt godkända senast 2040 av behöriga myndigheter för att förlänga den operativa livslängden för befintliga reaktorer.
Kraven på kärnkraft i EU taxonomin kräver att projekten överensstämmer lagligt med riktlinjer och standarder både på operativ och nationell nivå. En viktig del av EU-taxonomins krav är hanteringen av radioaktivt avfall samt tillgängligheten av godkända anläggningar för kärnavfall som kan hantera lågaktivt avfall nu, men också godkända anläggningar för högaktivt avfall senast 2050. För att täcka kostnaderna för framtida kärnavfallshantering gör TVO kontinuerliga bidrag till Finlands statliga kärnavfallsfond, precis som svensk kärnkraftsindustri gör till Sveriges avfallsfond.
Posiva är det företag som ansvarar för det slutgiltiga slutförvaret och ägs till 60% av TVO och till 40% av Fortum. De inledde sitt arbete för en slutgiltig förvaring redan 2019, och det förväntas att anläggningen ska börja byggas kring 2025. Det är värt att notera att Finland, med utgångspunkt i svenska SKB:s världsledande metod, är först i världen att använda denna svenskutvecklade teknik i slutförvaringen.
Bygget av Olkiluoto 3, som påbörjades 2005 med planerad driftstart 2009, togs i bruk 2023. Trots att projektet blev både kostsamt och försenat jämfört med de ursprungliga planerna framhåller Finland att kraftverket nu täcker det tidigare behovet av elimport från Ryssland. Olkiluoto 3 minskar Finlands behov av importerad el med cirka 60%. TVO lyfter också fram andra fördelar, såsom minskade utsläpp och en ökad andel fossilfri elproduktion i landet, som nu uppgår till över 90%.
Innan Kommissionen kunde ta beslut kring att inkludera kärnkraft i taxonomin så sammanställde man en omfattande rapport utarbetad av experter inom industrin för en teknisk bedömning av kriterierna för "DNSH" (Do No Significant Harm) enligt SFDR. Rapporten analyserar kärnkraft utifrån två perspektiv: icke-radioaktiva indikatorer och radioaktiva indikatorer. Dessutom inkluderar den flera energikällor för att möjliggöra en jämförelse mellan dem.
Icke-radioaktivitetsrelaterade indikatorer för kärnkraft inkluderar:
- Växthusgasutsläpp
- Luftföroreningar (SOx och NOx)
- Vattenföroreningar
- Markanvändning
- Vattenkonsumtion
- Produktion av tekniskt avfall
Radioaktivitetsrelaterade indikatorer inkluderar:
- Utsläpp av radioaktivitet i gasform
- Utsläpp av radioaktivitet i flytande form
- Produktion av radioaktivt avfall.
- Granskningen visar bland annat ur ett livscykelperspektiv de olika kraftslagens växthusgasutsläpp, där kärnkraft ligger i linje med elproduktion från förnyelsebara källor.
- Vidare granskas mängden kemiskt avfall som de olika kraftslagen genererar per kWh (radioaktivt avfall exkluderat där kärnkraft skapar mest avfall).
Om vi kikar på hur kärnkraft påverkar försurning och övergödning, så ser vi att kärnkraft visar fortsatt positiv utfall jämfört med andra kraftslag. Indikatorn kvantifierar förlusten av arter på grund av utsläpp till luft, vatten och mark.
Om vi kikar på hur kärnkraft påverkar försurning och övergödning. så ser vi att kärnkraft visar fortsatt positivt utfall jämfört med andra kraftslag. Indikatorn kvantifierar förlusten av arter på grund av utsläpp till luft, vatten och mark. Biologisk mångfald gynnas även av den extremt begränsade markanvändningen kärnkraft har jämfört med övriga lågutsläppande kraftslag.
Mot denna bakgrund välkomnar Captor beslutet från TVO att emittera sin första gröna obligation. Denna obligation representerar inte bara ett betydande åtagande för minskade utsläpp i Finland och därmed den el som exporteras till Europa, utan den utgör också en viktig komponent i Captors gröna obligationsfond, Captor Dahlia Green Bond.
.png)
