HållbarhetDahlia Green Bond

Gröna obligationer – förvaltning med mervärde

En genomgång av hur gröna obligationer fungerar, vilka utmaningar marknaden har och hur en aktiv förvaltning kan skapa konkurrenskraftig riskjusterad avkastning.

Sanna Petersson8 maj 2018

Marknaden för gröna obligationer växer snabbt, driven av:

  • höga hållbarhetsambitioner hos investerare,
  • och ökade krav på att kapitalförvaltning ska bidra till omställningen.

Artikeln beskriver:

  • vad en grön obligation är,
  • hur marknaden fungerar,
  • vilka utmaningar som finns för förvaltare,
  • och hur Captor arbetar med grön ränteförvaltning.

Vad är en grön obligation?

En grön obligation:

  • finansierar projekt med positiv miljöpåverkan,
  • såsom:
    • förnybar energi,
    • energieffektivisering,
    • hållbar vatten- och avloppshantering,
    • miljövänliga transporter,
    • gröna byggnader.

Ramverk som:

  • Green Bond Principles (GBP),
  • och Climate Bonds Initiative,

ger:

  • gemensamma kriterier för vad som är ”grönt”,
  • samt riktlinjer för transparens och rapportering.

Marknad, efterfrågan och likviditet

Efterfrågan:

  • på gröna obligationer är mycket hög,
  • emissioner blir ofta övertecknade,
  • och många investerare vill behålla obligationerna långsiktigt.

Det leder till:

  • låg omsättning på andrahandsmarknaden,
  • men i praktiken god möjlighet att sälja, givet det starka köparintresset.

Ett annat kännetecken är:

  • att den gröna finansieringen ofta är något billigare för emittenten,
  • vilket kan innebära något lägre avkastning för investeraren (”greenium”).

Utmaningar för gröna förvaltare

Två centrala utmaningar är:

  • något lägre väntad avkastning relativt traditionella obligationer,
  • brist på diversifiering, t.ex. övervikt mot fastigheter i SEK‑marknaden.

För att möta detta:

  • kan placeringsriktlinjer öppnas för gröna obligationer i andra valutor,
  • och valutarisk hanteras genom säkring.

Captors gröna förvaltning

Captor förvaltar sedan 2016:

  • ett grönt obligationsmandat med tydligt fokus på riskfaktorseparation.

Strategin skiljer på:

  • kreditrisk – i de underliggande gröna obligationerna,
  • valutarisk – hanteras med valutaderivat,
  • ränterisk – styrs med clearade ränteswappar och en konstantdurationsstrategi.

Nyckelprinciper:

  • använda FRN‑obligationer för att isolera kreditrisk,
  • valutasäkra utländska innehav,
  • styra durationen med swappar där ränterisken är mest effektiv,
  • utnyttja:
    • lutningen på räntekurvan,
    • och kreditkurvan, genom t.ex. carry/roll‑down‑strategier.

Målet är att:

  • flytta den ”gröna effektiva fronten” så nära den traditionella obligationsfronten som möjligt,
  • så att investerare kan:
    • bidra till klimatomställningen,
    • och samtidigt få en konkurrenskraftig, riskjusterad avkastning.