Under millennieskiftets IT bubbla gjordes stora mängder IPO’s. Jag satt själv mitt i flödet och såg vår egen corporate finceavdelning fullkomligt stjälpa ut små bolag med svag lönsamhet på börsen till löjeväckande värderingar. Aptiten från småsparare som just börjat handla via de nya nätmäklarna tycktes till en början omättlig. Höga värderingar av bolag med svag lönsamhet var ”den nya ekonomin”. Vem ville tillhöra den gamla ekonomin? Institutioner och fondförvaltare kände sig tvungna att hoppa på det skenande tåget för att inte hamna hopplöst efter. Traders försökte gå emot och korta de mest absurt värderade bolagen men var för tidigt på tåget och blev tvungna att stänga sina positioner varvid bubblan kunde pumpas än högre. Till slut han dock utbudet ikapp efterfrågan. En värderingsbubbla stannar sällan på en hög nivå utan när momentum avtar kollapsar det snabbt.
Trots att många portföljer brann upp fanns det många som gjort sig en förmögenhet. De privata ägare som förstod att passa på att sälja ut sina innehav över börs tog tillvara på en ”once in a life time” möjlighet. Det är faktiskt så att när man tittar på global avkastning för private equity så är det just den här perioden som sticker ut och har skapat den överavkastning som sedan legat till grund för en enorm tillväxt under åren som följde.
Det intressanta är att vi börjar se motsvarande mönster igen. 2021 har även börjat i rasande tempo. Vi är förmodligen inte nära att mätta marknaden ännu med den extremt expansiva penningpolitiken och finanspolitiska stimulanser men jag gissar att många PE förvaltare med fulla fonder gärna kommer att vilja utnyttja möjligheterna att sätta sina innehav på börsen i närtid till mycket attraktiva värderingar. Att förutspå när bubblan spricker är hopplöst men som indikator kan det vara bra att hålla ögonen på när IPO's inte längre är massivt övertecknade.
.png)
