NyhetsbrevResearch

Vad skapar avkastning? Del 4: Räntor räddar portföljen i stormiga tider

I den avslutande delen av Captors ränteskola visar vi varför långa räntor ofta räddar portföljen när börsen faller – och hur rätt typ av räntefonder kan förbättra den totala risk-/avkastningsprofilen.

Peter Bergman14 oktober 2024

Peter Bergman

Detta är den fjärde och sista delen i vår följetong ”Vad skapar avkastning?” om räntefonder – också kallad Captors lilla ränteskola. Här fokuserar vi på portföljkonstruktion:

  • varför räntefonder är viktiga att ha i sparandet,
  • vilken typ av räntefonder som faktiskt hjälper när det blåser på börsen,
  • och hur duration påverkar hela portföljen.

Kort ränta som ”parkering” – en missad möjlighet

Många ser ränteplaceringar, särskilt korträntefonder, som:

  • ett alternativ till bankkonto,
  • med uppgift att inte röra sig så mycket,
  • medan all ”riktig” risk läggs i aktiemarknaden.

Vi menar, i likhet med många institutionella förvaltare, att detta:

  • bygger på felaktiga antaganden,
  • och gör att portföljen går miste om viktiga portföljegenskaper.

Tittar vi historiskt på de värsta börsåren:

  • har långa räntor ofta fallit kraftigt,
  • vilket inneburit stigande obligationskurser,
  • och därmed stark avkastning i räntefonder med längre duration.

Med andra ord: räntebenet kan rädda portföljen när aktiebenet vacklar.

Analys av 3‑årsperioder 1997–2023

Vi har analyserat rullande treårsavkastningar för:

  • den amerikanska aktiemarknaden (S&P 500),
  • high yield‑marknaden,
  • och investment grade‑marknaden,

under perioden 1997–2023. Syftet var att se:

  • hur den realiserade årsavkastningen fördelar sig,
  • hur den relaterar till den förväntade avkastningen,
  • samt hur den korta riskfria räntan rört sig under respektive period.

Realiserad och förväntad årsavkastning

Figur 1. Realiserad och förväntad årsavkastning.

Några slutsatser:

  • S&P 500 har högst realiserad avkastning, men med mycket stora variationer mellan bästa och sämsta treårsperiod.
  • High yield har något lägre avkastning än aktier över tid, men lägre volatilitet och högre riskjusterad avkastning.
  • Investment grade och statsobligationer är betydligt mer förutsägbara; förväntad och realiserad avkastning ligger nära varandra.

En nyckelobservation är färgkodningen:

  • de sämsta utfallen för S&P 500 sammanfaller med perioder då den korta räntan fallit kraftigt (blå punkter),
  • och många av de bästa utfallet för investment grade inträffar i samma typ av miljö.

Det illustrerar hur långa obligationer:

  • tenderar att utvecklas starkt när ekonomin försvagas,
  • och därmed kompletterar aktier i en allvädersportfölj.

Durationens betydelse i praktiken

Prisrörelsen i en obligation beror i huvudsak på:

  • kupongnivå,
  • löptid (duration),
  • samt hur marknadsräntan förändras.

Grovt ungefär:

  • en 10‑årig obligation stiger cirka 10 % i pris om räntan faller 1 procentenhet,
  • en 2‑årig obligation stiger cirka 2 % vid samma ränterörelse.

Ett förenklat exempel:

  • anta att 40 % av portföljen är placerad i obligationer,
  • räntan faller 1 procentenhet.

Då får vi:

  • Lång duration (20 år)
    – obligationsdelen stiger ~20 %,
    – vilket motsvarar 40 % × 20 % = 8 % uppgång i hela portföljens värde.

  • Kort duration (2 år)
    – obligationsdelen stiger ~2 %,
    – vilket motsvarar 40 % × 2 % = 0,8 % uppgång i hela portföljen.

Med andra ord:

  • räntebenet kan ge ett betydande bidrag i stressade perioder – om durationen är tillräckligt lång.

Våra byggstenar: Iris Bond och Aster Global Credit

Våra fonder:

  • Captor Iris Bond (AAA‑obligationer),
  • och Captor Aster Global Credit (investment grade‑krediter),

har båda en duration runt tio år – den längsta vi känner till bland svenska räntefonder.

De är utformade för att:

  • fungera som robusta portföljbyggstenar,
  • ge högre förväntad avkastning än korträntefonder,
  • och bidra positivt när övriga riskfyllda tillgångar faller.

Finns det risk för börsfall?

Det är alltid svårt att sia om framtiden, men vår modell för långsiktig förväntad aktieavkastning visar:

  • att den globala börsen, särskilt S&P 500,
  • är tydligt övervärderad relativt långsiktiga fundamenta,
  • även om läget inte är lika extremt som vid IT‑bubblan.

Captors modell för förväntad aktieavkastning

Modellen antyder:

  • en förväntad period av lägre aktieavkastning,
  • vilket ökar värdet av en välkonstruerad ränteportfölj.

Slutsats

I stället för att se räntefonder som en passiv ”parkeringsplats”:

  • kan de, rätt utformade, vara en aktiv och viktig del av den totala portföljen,
  • särskilt i tider av börsoro och fallande räntor.

Längre duration i välskötta räntefonder:

  • ger möjlighet till positiv avkastning när aktier faller,
  • jämnar ut portföljens resa,
  • och kan på sikt förbättra den övergripande risk-/avkastningsprofilen.