Svenska banker rapporterar rekord i räntenetto och vinster på en helt annan nivå än sina motsvarigheter inom euroområdet. Är det bra eller dåligt för svenskarna? Självfallet jublar aktieägarna men bankens kunder, d.v.s svenska privatpersoner och företag, är de som bekostar vinsterna via höga finansieringskostnader, låg avkastning på sparande och allmän friktion i systemet. De långsiktiga effekterna innefattar tyvärr även en låg innovationsgrad och effektivitet inom sektorn.
Varför ser det ut så här? Det är inte utlåningen som är extra lönsam, det är inlåningen. Det ligger mängder med likviditet och skvalpar på transaktionskonton i bankerna där de betalar noll eller nära noll i ränta. Det är skillnad på konkurrensutsatta sparkonton och transaktionskonton som företrädesvis sitter hos storbankerna som i princip upprätthåller betalsystemet idag.
För att göra en betalning krävs att du har pengar på kontot. Eftersom systemet innehåller trögheter, ibland upp till två dagar, behöver man hålla reserver på kontot för att hantera betalningar man inte planerat i förväg. Det går exempelvis inte att överföra i realtid från ett sparkonto hos annan bank när man behöver.
Mindre banker har ofta inte ens en koppling till Riksbanken utan verkar via storbankerna varvid även deras transaktionslikviditet ligger och skvalpar hos storbankerna.
Vi har dessutom under senare år mer eller mindre avvecklat kontanthanteringen. Förr hade man kanske en veckas likviditet i plånboken för löpande utgifter. Det var givetvis också räntelöst med kontanter men intäkten tillföll Riksbanken och därmed statskassan. Avvecklingen av kontanthanteringen skedde främst under åren med ränta nära noll varvid den synliga effekten för storbankerna uteblev. När så räntorna steg blev det jackpot. Volymerna på transaktionskonton innefattar nu även tidigare utestående sedlar och mynt. Sammantaget är volymen av nästan gratis finansiering för storbankerna mycket stor och genererar enorma vinster.
Fördelen för storbankerna har en tydligt negativ effekt på konkurrensen. Om man exempelvis erbjuder bolån utan tillgång till billig transaktionskontoinlåning i finansieringsmixen har man väsentligen sämre möjligheter att konkurrera. Storbankerna ges en möjlighet att slå ut konkurrensen. Samma sak gäller på flertalet områden. Incitamenten för storbankerna att utveckla systemen är i praktiken omvända. Varje förbättring av systemet minskar bankernas potentiella intjäning.
Man kan faktiskt fråga sig om Riksbanken numer fullgör sitt uppdrag om att tillgodose att allmänheten kan göra betalningar. Oron för detta var förmodligen även en av orsakerna till att Riksbanken drog i gång projektet med en digital e-krona, där allmänheten skulle erbjudas genomföra betalningar i realtid direkt mellan varandra. Systemet skulle i förlängningen kunna leda till en lavin av innovationer kring exempelvis hantering av villkorade betalningar och effektiviserad hantering av överskottslikviditet, via utfärdande av fullmakter till olika tjänsteleverantörer. Banker som vill ha finansiering får konkurrera med attraktiva räntevillkor och tillgänglighet på sparkonton.
E-kronaprojektet var nog för hårt förknippat med blockkedjeteknik, med påföljande teknikfokus, i stället för att fokusera på samhällsnyttan. Om man låter skattekontot utgöra modell där varje medborgare och organisation i Sverige har ett konto, och tänker sig att Riksbanken gör motsvarande lösning med traditionell databas och säkerhetsteknik, blir det lättare att visualisera. Till detta tillhandahålls API (Application Programming Interface) -lösningar för enkla och villkorade överföringar samt utfärdande av fullmakter till tjänsteleverantörer. Systemet skulle vidare ge möjlighet till en central och effektiv övervakning av penningtvätt och finansiering av terrorism i stället för dagens modell baserad på tanken om att transaktioner görs över disk på bankkontor.
Folk kan lätt bli irriterade på bankerna och kräva bankskatter och annan reglering, men de är trots allt rationella aktörer som optimerar under givna förutsättningar. Problemet är dock främst politiskt. Utredningen under ledning av Anna Kinberg Batra rekommenderade dock att inte gå vidare med argumentet att det äventyrade finansiell stabilitet i banksystemet. Tyvärr ett väldigt trångsynt och oinformerat perspektiv på samhällsekonomisk effektivitet.
.png)
