Svenska banker rapporterar rekord i räntenetto och vinster på en nivå som tydligt överstiger många europeiska konkurrenters. Aktiemarknaden applåderar – men det är i praktiken:
- svenska hushåll och företag,
- som betalar via högre finansieringskostnader,
- låg ränta på inlåning,
- och friktion i betalsystemet.
På sikt riskerar detta också att leda till:
- lägre innovationsgrad,
- sämre konkurrens,
- och högre inträdesbarriärer för nya aktörer.
Varför är inlåningen så lönsam?
Problemet ligger inte i utlåningen i sig, utan i:
- den stora mängd likviditet som ligger kvar på transaktionskonton,
- där räntan ofta är noll eller nära noll,
- samtidigt som bankerna kan placera samma likviditet till betydligt högre ränta.
Några orsaker:
- betalningar kräver pengar på kontot i förväg,
- överföringar mellan banker sker inte alltid i realtid,
- reserver hålls därför på lönekonton i stället för mer räntebärande konton,
- mindre banker använder ofta storbankerna som infrastruktur, vilket förstärker inlåningen hos de största aktörerna.
När kontanterna dessutom i praktiken avvecklats:
- har den räntefria likviditet som tidigare fanns i plånböcker i stället flyttat in på bankernas balansräkningar,
- och ger nu en intjäning som inte tillfaller staten via Riksbanken, utan de privata bankerna.
Vad hade e‑kronan kunnat innebära?
Riksbankens projekt kring en digital e‑krona hade potential att:
- erbjuda ett statligt alternativ till dagens betalsystem,
- möjliggöra realtidsbetalningar direkt mellan privatpersoner och företag,
- och skapa en plattform för innovation kring villkorade betalningar, automatisk likviditetshantering och mer effektiv övervakning av penningtvätt.
Tänk en struktur där:
- alla medborgare och företag har ett konto direkt hos Riksbanken,
- API:er gör det möjligt för olika tjänsteleverantörer att bygga smarta lager ovanpå infrastrukturen,
- banker och andra kreditgivare konkurrerar om sparkapital genom ränta och service – inte genom inlåsning i betalsystemet.
Projektet lades dock på is, med motiveringen att det kunde hota den finansiella stabiliteten genom att konkurrera med bankerna. Det är ett snävt perspektiv på samhällsekonomisk effektivitet.
Slutsats
I dag:
- gynnas storbankerna kraftigt av hur betalningssystem och inlåning är organiserade,
- medan konkurrens, innovation och konsumentnytta kommer i andra hand.
En väl utformad e‑krona hade kunnat:
- öka effektiviteten i betalningssystemet,
- skapa bättre förutsättningar för nya aktörer,
- och samtidigt ge staten bättre insyn och kontroll över penningflöden.
Diskussionen om bankskatt och hårdare regler är återkommande, men den mer grundläggande frågan är:
- vilket betalningssystem vill vi ha på sikt,
- och hur säkerställer vi att det tjänar hela samhället – inte bara ett fåtal aktörer?