Marknaden
Vapenvila trumfar enligt marknaden civilisationsutplåning och trots att det kan diskuteras vad som egentligen ingår i vapenvilan och huruvida Hormuzsundet är öppet så rallade marknaderna i onsdags. En räntehöjning prisades snabbt ur kurvan samtidigt som Stockholmsbörsen levererade nästan 5% avkastning på en dag. Kreditspreadar komprimerade även de kraftigt. Vad avtalet mellan Iran och USA egentligen innehåller verkar ingen egentligen veta och de två huvudaktörerna själva verkar ha helt olika idéer om vad det innebär.
Den svenska räntekurvan har flackat ordentligt under den senaste månadens stök. Långänden ligger ungefär på årsskiftets nivåer medan kortänden fortfarande är upp runt 30 baspunkter. Hushållens konsumtion steg realt med 1,8% i årstakt vilket Riksbanken antagligen betraktar som positivt även om takten är något lägre än förra månaden. Vi kommer nu från april att påverkas både av den lägre livsmedelsmomsen och de ändrade amorteringskraven så statistik kommer bli mer svårtolkad framöver.
Vad gäller rörelserna i räntemarknaderna och de eventuella orsakerna så finns det säkert olika orsaker och rationaler för olika aktörer i marknaden. Vissa har tolkat uppgången som en förväntan om räntehöjningar på grund av inflation. Oljekriser har traditionellt varit inflationsdrivande. Jämförelsen med 70-talet faller dock med den mångdubbelt högre räntekänsligheten som hushåll, stater och företag nu har. Den klassiska handlargolvförklaringen “fler säljare än köpare” håller kanske fortfarande.
Semilikvida fonder
Private Credit-fonder och deras ägarbolag har haft det tufft på senaste tiden vilket svepetredaktionen skrivit om tidigare. Problemen härrör från några större problemkrediter samt en tro om att många mjukvaruföretag som finansierats via Private Credit kommer få se sina affärsmodeller förstörda av AI framöver. Problemkrediterna är egentligen inte så många än så länge, men oron har lett till att mer pengar försvinner ur systemet än vad som tillkommer. Många fonder har erbjudit kvartalsvis likviditet. De underliggande lånen i fonderna är svåra att sälja vidare. Systemet har aldrig tidigare stresstestats på så vis att fler velat ur än i. Lösningen hittills har varit att bara en viss andel av de önskade försäljningarna har gjorts. Typiskt har fonderna stängts för mer uttag än 5% av AUM per kvartal. Fler säljare än köpare av de illikvida lånen driver ner priset på lånen. Återigen en följd av fler säljare än köpare.
En klok kollega till redaktionen påpekar för övrigt att nordisk High Yield-marknad fungerar på ungefär samma sätt so Private Credit. Den underliggande marknaden är i princip helt illikvid. De långivare om köper obligationerna i primäremissionen sitter normalt kvar med dem till förfall. Andrahandsmarknaden har inte det djup som kännetecknar likvida marknader. Skillnaden mot Private Credit är kanske mest att medan de erbjuder kvartalsvis likviditet i en illikvid marknad så erbjuder svenska högräntefonder daglig likviditet i en illikvid marknad.
Tillgång och efterfrågan
Under veckan har vi fått veta att bostadspriser i Stockholm stigit kraftigt den senaste tiden i väntan på de nya amorteringsreglerna. Kontantinsatsen vid bostadsköp sänks från 15% till 10% och den extra procentenheten amortering för den som lånat mycket i förhållande till sin inkomst tas bort. I ett utbud/efterfrågan-diagram innebär det att efterfrågan stiger, medan samtidigt utbudet är stilla. Föga förvånande stiger alltså jämviktspriset. Enligt gängse teori bör, eftersom utbudet inte förändras, priset stiga till vi når en ny jämvikt där exakt samma antal människor har råd med en bostad, men de får finansiera det med mer lån. Eftersom Stockholms hyresmarknad fortsatt är helt dysfunktionellt kommer de som inte ha råd att köpa fortsatt ha små möjligheter att hitta lämpliga bostäder och deras tillvaro blir mer eller mindre satt på paus i väntan på bostad.
Vi har också fått lära oss att elever som gått i vinstdrivande friskolor tappar i livsinkomst jämfört med elever som gått i kommunala eller icke-vinstdrivande skolor. Återigen så är det intressant att ett enkelt diagram skulle kunna visa varför detta är det absolut mest sannolika utfallet av systemet som det är konstruerat nu. Den så kallade skolpengen är mer eller mindre den samma för alla elever vilket gynnar friskolor som inte behöver bära det kommunala utbudsansvaret, dvs de behöver inte vara redo att ta emot nya elever utan kan fullutnyttja sina fasta tillgångar. Eftersom intäktssidan är fast så krävs, för att generera vinst i aktiebolagsdriven skola, en minskad kostnadsbas. Större delen av kostnaden i skolan är lön och den största påverkan på lönekostnaden är lärartäthet och huruvida lärarna är legitimerade eller inte. Det här innebär att en kostnadssänkning med största sannolikhet innebär en sänkning av utbildningskvaliteten.
Bägge dessa system gynnar några få parter på bekostnad av samhället som helhet. Den havererade hyresmarknaden i Sverige gynnar de få människor som sitter på attraktiva hyreskontrakt med artificiellt låga hyror samt bolåneinstituten som täljer guld på den ständigt ökande bolånestocken för alla de som inte kan vänta 30 år på en bostad. Friskolesystemet gynnar de vinstdrivande skolföretagen på bekostnad av samhällets behov av en välutbildad befolkning. Båda systemen missgynnar framför allt unga människor.