Räntorna
ECB höjde styrräntan till 2,5% vid sitt möte i torsdags för att försöka få ner inflationstakten i Euro-området. Även om höjningen var väntad så ledde den hökaktiga kommunikationen till stigande räntor globalt, framförallt i kortänden. För svensk räntekurvas del innebär det att ”humpen” nu är upp nästan 20 baspunkter under veckan. Kortänden prisar nu in en styrränta på ca 3% i slutet på nästa sommar vilket innebär 5 höjningar det närmaste året. Den höjningstakten är en definitiv konjunkturdödare i Sverige med den starka kopplingen till bolåneräntor som vi har. Privatkonsumtion utgör nästan 50% av den svenska BNP-siffran, vilket är väldigt lågt i ett internationellt perspektiv, men ändå klart signifikant när det gäller den långsiktiga ekonomiska utvecklingen. Svårigheten att få upp konsumtionen efter ränteuppgången har varit en av förklaringarna till att svensk konjunktur upplevts som väldigt trög de senaste åren. Frågan för oss svenskar är kanske hur långt Riksbanken kommer driva räntan om de bestämmer sig för att det är dags att börja höja. Kanske avgörs det redan på söndag i valet. Riksbankens räntevapen är som vi ofta påpekar här på svepetredaktionen bara den ena sidan av inflationsbekämpningen och det framstår mer och mer som att det dessutom är den klart svagare sidan. Finanspolitikens muskler är betydligt större, vilket syns i USA där centralbankens relativt höga styrränta inte dämpar inflationen över huvud taget eftersom finanspolitiken kör med gasen i botten. Vilken konstellation som får igenom nästa svenska budget kan påverka inflation och ränteläge mer än vad vi kanske tänker oss just nu.
Trump
5000 dollar till varje vuxen i USA om republikanerna vinner. Det löftet är intressant på många vis, dels det oblyga försöket att köpa väljarstöd, dels löftet att ge bort pengar staten inte har. 5000 dollar per medborgare motsvarar ungefär det amerikanska budgetunderskottet. 5000 dollar per vuxen är alltså inte riktigt en fördubbling av underskottet, men inte långt därifrån. Nu ska vi minnas att det här inte är första gången Trump lovar utdelning från staten. Tullintäkterna skulle delas ut, besparingarna Doge genererade skulle delas ut. Nu realiserade inget av de här initiativen några pengar att dela ut så kanske menar han allvar den här gången? Det amerikanska budgetunderskottet är nu efter skattesänkningar och misslyckad tullpolitik nära 2500 miljarder USD i årstakt.
Samtidigt som underskottet är rekordstort äskar Trump rekordmycket pengar till militärutgifter. Det viskas i finanskretsar att en del av de stigande statsobligationsräntorna i USA kan härledas till en ”moron”-premie. Att världens mäktigaste man själv kunnat krascha den globala ekonomin kom lite som en överraskning för världen. Vi hade nog förväntat oss lite mer av resten av den amerikanska administrationen. De delar av kabinettet som när de tillträdde ändå ansågs hyfsat kompetenta verkar mer eller mindre ha givit upp. Scott Bessent, den amerikanske finansministern har en bakgrund i finansbranschen och togs emot positivt av Wall Street då han tillträdde. Nu skyller han precis som Trump på Joe Biden. Ju längre tiden går sedan Trumpadministrationen tog över, desto mer skylls på företrädare. Även om det kanske går rakt in i hjärtat på de mest fanatiska Trump-supportrarna så är det inte positivt för förtroendet för den amerikanska administrationen ute i den stora världen. Stora obligationsinvesterare skruvar oroligt på sig varje gång det kommer nya uttalanden. Den enorma tillgången på obligationer i den amerikanska marknaden just nu där staten och så kallade ”hyper scalers” konkurrerar om obligationsinvesterarnas pengar driver räntorna allt högre. Det här orsakar den negativa spiralen där mer och mer budgetpengar går rakt till räntebetalningar på gamla lån.