Nytt år
Tillbaka från skinkmackor och andra frestelser möts redaktionen av en stockholmsbörs vars storbolagsindex redan är upp fem procent på året. Hela världens aktiemarknader visar gröna siffror och så även alla andra tillgångsslag. Räntor är ner, kreditspreadar har gått ihop och ädelmetaller fortsätter uppåt. Makromässigt är det kanske lite svårt att helt förstå den här optimismen även om vi sett sjunkande inflation i både Sverige och omvärlden. I Sverige har vi fortsatt negativa korta realräntor, men trots det så vill ekonomer se fler räntesänkningar. Att bygga styrka i ekonomin via lånedriven konsumtion känns för svepetredaktionen lite som 10-talspolitik. Svenska konsumenter har tvingats driva Sverige via privat skuldsättning medan staten sparat och gnetat. Det har inte varit en långsiktigt produktiv politik. Bättre att staten tar ansvar för investeringar än att svenskarna fortsätter renovera kök och badrum för att få upp BNP-siffrorna.
Amerikansk arbetsmarknad är fortfarande het och förväntan om snabba räntesänkningar från FED har minskat. Samtidigt har centralbanken politiserats och Trump har tydligt markerat att han vill ha ner räntor. Han har ett mellanårsval att positionera sig för och missnöjet med hans ekonomiska politik är utbrett i USA. Gemene amerikan upplever ingen ökad köpkraft utan den ekonomiska tillväxten koncentreras alltmer till den rikaste delen av befolkningen. Utspel om sänkta kreditkortsräntor och lagstiftning rörande institutioners köp av enfamiljshus ska ses i ljuset av ett extremt lågt förtroende för den hittills förda ekonomiska politiken. Budgetunderskottet lurar samtidigt i skuggorna och att stärka statsbudgeten borde vara prioriterat för administrationen men kommer inte ge ökat väljarstöd.
Japanska längre statsobligationer fortsätter betala allt mer. Marknadsräntan på trettioåriga japanska statsobligationer är nu nästan 3,5%. Kortsiktig finansiering är fortsatt billig för japan, tvåårsräntan ligger på 1,2%. Situationen följs noga från hela världen då den japanska statsskuldens storlek länge ansetts vara alldeles för stor i förhållande till BNP. Japans åldrande befolkning visar resten av världen hur framtiden kan utspela sig. Den krympande befolkningen gör att BNP inte växer i en takt som skuldsanerar ekonomin automatiskt. Kom ihåg att Sverige har lika hög nominell statsskuld nu som under 90-talskrisen och att det som gjort att Sverige nu ses som bäst i klassen är ekonomisk tillväxt och inte avbetalning av statsskuld.
En kortvarig batterihistoria
Drömmen om Sverige som Europas leverantör av batterier blev kortvarig. Visionen var att skapa en ny industrirevolution, med Peter Carlsson i spetsen. Satsningen tog form 2017 efter en helikoptertur över Skellefteå, där förutsättningarna framstod som idealiska: god tillgång till fossilfri el, närhet till viktiga transportförbindelser och relativt billiga bostäder för den arbetskraft som krävdes för att driva verksamheten. Förutsättningarna är inte unika för Skellefteå och batteriproduktion, utan Sverige framstår på många sätt som ett idealiskt land för modern industriutveckling.
Batterier har vi använt länge men i takt med elektrifieringen och utbyggnaden av förnybar elproduktion har efterfrågan ökat. De är i dag avgörande för leveranssäkerhet, flexibilitet i elsystemet och för att minska utsläppen i transportsektorn. Tillverkningen av batterier är ofta dålig för miljön och med ökat fokus på det har det för oss i väst varit bekvämt att låta Kina ta över stora delar av den globala batterileveranskedjan. Mot bakgrunden av det nya säkerhetsläget och att Kina redan använt tillgången på batterier som en del av sin säkerhetspolitik hade svensk batteritillverkning varit viktig ur flera perspektiv. Sverige är egentligen ett idealiskt land för batteritillverkning då vi har tillgång till både fossilfri energi och flera av de nödvändiga metallerna och mineraler som behövs.
Northvolts konkurs i början av 2025, följt av Volvo Cars besked i början av 2026 om uppsägningar i deras batteribolag, innebär ett tydligt bakslag för ambitionen att bygga upp en svensk batteriindustri. I ljuset av problemen kring Hybrit, Stegra, Heidelberg Materials och andra stora industrisatsningar väcks frågan om detta verkligen rör sig om enskilda företagsmisslyckanden, eller om det snarare är uttryck för bredare utmaningar i Sveriges industriella omställning? Vad är vi som land beredda att satsa för att vara en industrination? Vem ska betala för upprustning av malmbanan och modernisering av elinfrastrukturen?