Räntor och inflation
Riksbankens besked i veckan att lämna styrräntan oförändrad kom inte som någon direkt överraskning. Rensat för engångseffekter, dvs matmoms- och energiskatteförändringar som varit så bedöms den svenska inflationen ligga runt 1,6% i årstakt. Takten är visserligen stigande men inte oroväckande fort. Kommentarerna var också relativt duvaktiga, men det finns fortfarande en sannolikhet för att räntan höjs i år enligt Riksbanken.
Att höja räntan i ett läge när privatkonsumtionen fortfarande anses vara lite för låg och inflationen i princip helt skapats av faktorer utanför Riksbankens kontroll är också tveksamt. Samtidigt, lika lite som den sista sänkningen från 2% till 1,75% egentligen spelade någon roll för ekonomin som helhet så går det naturligtvis att skicka ett signalvärde om handlingskraft med en höjning tillbaka till 2%. Att svenska räntor stigit under sommaren beror snarare på att internationella räntor stigit än på att Sverige bedöms vara på väg in i en ny inflationschock. Aktiviteten i den svenska räntemarknaden minskar kraftigt under semestrarna och drivs mer av utländska aktörer än av svenska. Följer vi valrörelsen så syns förslag om åtstramande finanspolitik där till exempel avtrappade jobbskatteavdrag och en återinstiftad värnskatt typiskt kommer verka inflationsdämpande.
MMT, långräntor och valutor
Nationalekonomisk teori är alltid knepig att testa i verkligheten, men med USA:s skenande budgetunderskott känns det ändå som att vi närmar oss en asymptot där vi testar det som kallas Modern Monetary Theory på ett intressant sätt. Lite förenklat så menar MMT att skuldsättning i sig inte är ett problem så länge skulden är i egen valuta. Att finansiera statsbudgeten via upplåning fungerar fram till fullt kapacitetsutnyttjande och blir därefter inflationsdrivande. Skatter ska användas för att dämpa det inflationstrycket. USA:s statsskuld passerade i veckan 40 biljoner USD. Ökningstakten de senaste 6 månaderna motsvarar ett underskott och ett lånebehov på ungefär 2,5 biljoner USD om året just nu. Trumps nya budget, den så kallade ”Big, Beautiful Bill” sänkte inkomstskatter men skulle kompensera detta med ökat skattetryck i form av tullar. Tullarna har inte kunnat kompensera för inkomstbortfallet och budgetunderskottet skenar. 30-åriga amerikanska statsobligationsräntor passerade 5,3% under sommaren vilket är nivåer vi inte sett på 20 år. Samtidigt har det fortsatt gått att sälja amerikansk statsskuld, så hittills har inte systemet krackelerat. Den amerikanska dollarn behåller sitt värde relativt andra valutor. MMT kanske har rätt?
Samtidigt fick i veckan den amerikanske finansministern Scott Bessent lite lätt panik och klev in med interventioner där han köper upp äldre långa statspapper finansierat med kort skuld. I sammanhanget var beloppen extremt små, men det ger ett intryck av att situationen inte är så under kontroll som den borde vara. Det är också ett avsteg från MMT som menar att det här inte är ett problem när centralbanken köper upp statspapper och på så sätt ökar penningmängden. Bessent använder statskassan för sina obligationsköp. I Sverige motsvaras det här av Riksgälden och Riksbanken, Gälden är inte en bank utan lånar pengar som vilket treasury som helst, medan Riksbanken ökar penningmängden genom att köpa upp motsvarande papper.
Slutsatsen av allt detta är kanske att vi ser en övervärderad dollar som rider på sin ställning som världsvaluta. Dollarn har blivit ett extremtest av MMT där landets penningmängd expanderat med det faktum att valutareserver runtom i världen fortsatt varit villiga att finansiera den amerikanska ekonomin. En annan intressant observation är att MMT vill använda finanspolitiken, dvs höjda skatter, för att sänka inflation till skillnad från klassisk ekonomisk teori där avvikelser från den naturliga räntan ska sänka eller höja inflationen. Det innebär att politiker som också gärna vill bli omvalda ska fatta de här besluten istället för en oberoende centralbank. Att brett höja skatter för att dämpa den ekonomiska aktiviteten och minska penningmängden i ett land är nog inte ett framgångsrecept för den politiker som söker omval, vilket var en av anledningarna till skapandet av den politiskt oberoende centralbanken från början.