Land of Confusion
Även denna vecka har räntemarknaden visat vem som bestämmer i världen. Det är väl vid det här laget tämligen oklart om Donald Trumps utspel förankras i administrationen eller om de bara poppar ur munnen på honom automatiskt när en mikrofon eller ett tangentbord finns tillräckligt nära. När europeiska institutioner börjar prata om att minska exponeringen mot amerikanska statsobligationer går långa amerikanska räntor upp fort. Amerikanska trettioåriga statsobligationsräntor hann gå upp ungefär femton baspunkter innan Trump fick backa på sina grönlandsutspel.
Ungefär en fjärdedel av statsskulden ägs av utländska investerare. För lite perspektiv så äger svenska institutioner amerikanska statsobligationer värda ungefär 50 miljarder dollar. I sammanhanget är vi ingen stor spelare men det motsvarar ungefär hälften av den utestående volymen av svenska statsobligationer. Den största risken för amerikansk ekonomi är att betraktas som opålitlig, då det kan komma att leda till att internationell handel och institutionellt sparande börjar använda andra valutor. En stor del av de statsobligationer som ägs av svenska institutioner ägs inte för den fantastiska avkastningen utan är en del av en valutareserv som behövs för handel med varor prissatta i dollar.
För alla utom de mest hängivna MAGA-anhängarna är det efter Trumps tal i Davos dessutom uppenbart att hans mentala kapacitet inte håller längre. I drygt en timme förolämpade han världen, blandade ihop länder och hyllade sig själv utan att lyckas producera en enda fullständig mening. Som barn på 80-talet förs jag osökt tillbaka till Reagan som under sin andra period i vita huset ofta fick sin hälsa ifrågasatt. Då ansågs kärnvapenkrig bara vara en knapptryckning borta och oron fanns att ett misstag skulle leda till slutet för mänskligheten. Samtidigt fanns en krets professionella människor runt presidenten och jämför jag den dåvarande Reagan med den nuvarande Trump så saknade Reagan den megalomani som präglar Trump. Reagan diagnostiserades med Alzheimers fem år efter sin andra presidentperiod.
Lämnar vi USA så ser vi bra fart på svensk ekonomi, storbolagsindex är redan upp 4% i år även om det skett under hög volatilitet. Svenska långräntor är upp den senaste veckan, vi har följt med brantningen i euroland. Rörelsen på helåret är liten. Kronan fortsätter stärkas, dollarn handlar i skrivande stund på 9,02 kronor och var nere och vände under 9 tidigare. Fortsätter trenden handlar vi sub 9 stadigvarande senast nästa vecka. Med tanke på svenska börsens och svenska kronans kombinerade styrka ser världsindex ganska tråkigt ut i jämförelse för svenska sparare.
Nya gaskraftverk i Tyskland
I dagarna enades Tyskland och EU-kommissionen om att Tyskland får ge statligt stöd till nya gaskraftverk. Kraftverken ska tas i drift senast 2031 och byggas för att vara redo att kunna gå över till vätgas senast 2045. Totalt handlar det om runt 12 GW.
Bakgrunden är nedläggningen av kolkraftverk i kombination med den snabba utbyggnaden av förnybar el som Tyskland haft de senaste åren. Problemet är inte förnybart i sig, utan att utbyggnaden skett samtidigt som man tappat planerbar kraft och utan att lagring funnits på plats i tillräcklig omfattning.
Det går inte att låta bli att kommentera avvecklingen av den utsläppsfria kärnkraften i Tyskland och hur det beslutet påverkat landet, och i förlängningen även Europa. När man nu behöver ta till den här typen av lösningar för att täppa till hål i elsystemet blir konsekvenserna av tidigare beslut ganska tydliga. Det är en lärdom resten av Europa inte får missa. Vätgasproduktion runt 2045 kommer dessutom sannolikt att kräva väldigt stora mängder stabil och fossilfri el, vilket gör det svårt att se hur det ska fungera utan kärnkraft i systemet.
I Sverige kan vi åtminstone slappna av något. Här har man den senaste tiden faktiskt tagit flera kärnkraftsrelaterade beslut som tyder på att man försökt dra lärdom av andras misstag. Det minskar risken för att vi ska hamna i samma situation som Tyskland. Samtidigt så har de nuvarande svenska reaktorerna just nu en förväntad livslängd på 60 år. Det innebär att ungefär samtidigt som Tyskland ska ställa om de gaskraftverken de nu beslutat bygga tillvätgasdrift så kommer norra Europa återigen att tappa kapacitet om inte de gamla reaktorerna ersätts.