Räntor och sånt
Vi påbörjar sommarens sista svep med nyheten att Riksbanken kommunicerat i sina mötesanteckningar att de är beredda att sänka styrräntan ytterligare för att stimulera den svenska konjunkturen. Marknaden har varit snabb att prisa in denna eventuella sänkning, och den svenska styrräntan förväntas nu att under senhösten ligga på 1,75%. Kronan har tappat mark mot Euron den senaste tiden, möjligen på grund av svensk semestertid. Den dollaruppgång vi såg efter attackerna mot iranska kärnanläggningar reverserade fort och dollarn har handlat på de lägsta nivåerna sedan Covid. En lustig observation i sammanhanget är att den svenska kronan i år varit en bättre placering än Bitcoin för amerikanska investerare.
Statsskulder, inflation och balansräkningar
Den svenska statsskulden anses vara en av de lägsta i västvärlden; den så kallade Maastrichtskulden ligger på drygt 30% av BNP och den rena statsskulden på ca 17% av BNP. Det här återspeglas i vårt starka, AAA, kreditbetyg.
På 90-talet var den svenska skuldsättningen däremot en av de högsta i Europa och förtroendet för svenska statens betalningsförmåga var lågt. Den rena statsskulden låg 1996 på ca 68% av BNP. Det talas ibland om att den här höga skuldsättningen amorterats ner, och det finns en viss sanning i det då det så kallade överskottsmålet i statsfinanserna genererat en viss återbetalningsförmåga.
Det är dock inte den amorteringen som gjort Sverige till ett av de minst skuldsatta länderna i Europa, utan det är i stället BNP-tillväxten som gjort att skuldkvoten minskat så pass mycket som den gjort. I nominella termer har skulden gått från 1400 miljarder till 1200 miljarder sedan mitten på 90-talet. Det här är ett generellt fenomen vad gäller statsskulder - de betalas inte av utan bekämpas med tillväxt och inflation. Alternativet har varit statsbankrutt och skuldavskrivning, något som till exempel Argentina och Ryssland genomgått. En statsbankrutt innebär att landet i fråga utestängs från internationella kapitalmarknader under en lång tid framöver. De idéer vi sett USA:s president presentera har på många sett liknat en statsbankrutt, planen att tvinga innehavare av amerikanska statsobligationer att byta sina instrument till väldigt långa nollkupongsobligationer och sektion 899 av BBBA, antydan om en straffskatt för utländska investerare i amerikanska värdepapper. Utländska investerare äger ungefär en fjärdedel av den amerikanska statsskulden. Det är så klart en väldigt viktig del av marknaden som även ett land som USA behöver hålla sig väl med. Framför allt kanske i perspektivet att en annan storägare av amerikansk statsskuld, den amerikanska centralbanken som även den äger en fjärdedel av statsskulden, håller på att avveckla sina innehav.
Med tanke på resonemanget ovan om hur stater betalar av sina statsskulder så är det lätt att förstå hur fel det kan bli även för ett land som USA när de försöker hitta snabba lösningar på väldigt komplexa problem.
Naturgasens återkomst
I takt med att konflikten mellan Israel och Iran trappas upp, Rysslands invasion av Ukraina och efter det omfattande strömavbrottet i Spanien och Portugal så lyfts diskussionen om världens energiberoende åter i rampljuset. Det här visar hur geopolitiska konflikter snabbt kan påverka vår syn på hur vi ska säkerställa leveranssäkerhet.
I goda tider när krisen har varit frånvarande har det varit lätt att stänga ner fossilfri baskraft som kärnkraft för att istället öka andelen förnyelsebar elproduktion från främst vind- och sol. Sedan 2010 har exempelvis USA minskat andelen kärnkraft med 3%, Frankrike med 11%, Sverige med 12%, Ukraina, kanske inte helt frivilligt, med 42% och Tyskland med 100%. Vi har under samma period byggt ut ett energisystem baserat på produktion med låg kapacitetsfaktor, utan att fullt ut diskutera vad det innebär i längden för resten av elsystemet och dess funktion. Med ökad efterfrågan tillsammans med stor andel väderberoende elproduktion behövs ett omfattande nät av stödsystem: batterier, flexibilitet, elhandel, och avancerad styrning. När allt fungerar är det utsläppsfritt och härligt, men när krisen kommer är det skört och dyrt.
När diskussionen om riskerna med ett väderberoende elsystem uteblev, smög sig följdeffekterna in; redan 2022 valde EU att inkludera vissa naturgasprojekt (och kärnkraftsaktiviteter) i EU taxonomin genom en kompletterande delegerad akt. Nu sker det inte lika diskret längre: i veckan antogs under Clean Industrial Deal det tillhörande ”Clean Industrial State Aid Framework” (CISAF) som definierar riktlinjer för statligt stöd för projekt som exempelvis främjar förnybar energi eller låga koldioxidutsläpp eller ge tillfälliga elprisreduktioner för energiintensiva industrier. Under ramverket inkluderas subventioner för naturgasprojekt under specifika villkor.
Det hade varit klokt att, i goda tider, när den snabba utbyggnaden av vind- och solkraft tog fart, samtidigt diskutera också kraven ett väderberoende elsystem ställer. I stället valde många att blunda, att avveckla fossilfri baskraft som kärnkraft, och står nu inför att återvända till fossil energi för att trygga leveranssäkerheten.
Därför behöver vi, i ljuset av den pågående diskussionen om ny kärnkraft i Sverige och de ökade finansieringsbehoven i hela Europa, släppa synsättet där energislag ställs mot varandra. I stället bör vi se till hur de samverkar i ett elsystem, och hur vi bäst kombinerar dem för att uppnå hög leveranssäkerhet, låga utsläpp och rimliga kostnader.
Vill du läsa längre kommentarer från Captor kan du prenumerera på Captor Minutes, ett kvartalsbrev med insikt. På captor.se/insights har vi flera spännande artiklar om aktuella ämnen.