Räntorna och marknaden
Långa statsobligationer har haft en tuff vecka med nya toppar för 10-åringar runt om i världen. Hormuzsundet, eller som vi kanske ska börja kalla det, Trump-sundet, har fortsatt spöka och konfliktnivån har tilltagit under veckan. Aktie- och kreditmarknaderna har även de tufft. AI-relaterade bolag fortsätter byta ägare till högt uppskruvade värderingar och det trots att just AI borde göra mjukvarubolagen mer konkurrensutsatta och idéer mer kopierbara.
På morgonen läser vi att norska oljefonden vill minska andelen statsobligationer i sin ränteförvaltning, en nyhet Scott Bessent nog gärna sluppit se till morgonkaffet. För perspektiv så håller oljefonden ungefär 6 000 miljarder norska kronor i obligationer varav nästan 40% är amerikanska statsobligationer. Varje investerare är på marginalen viktig för USA om de ska fortsätta rulla sitt enorma budgetunderskott framför sig.
Den gröna omställningen och de långa statsobligationerna
Som före detta naturvetare imponeras man ibland av bristen på koppling till den verkliga världen som tycks råda inom den politiska och finansiella världen. Vad är det till exempel som gör att vi i inflationsstudier tittar på något som vi kallar kärninflation, vilket ofta motsvarar inflationen med fasta energi- och matpriser. Borde inte terminologin vara tvärtom? Den del av inflationen vi räknar bort är alltså den inflation som konsumenter typiskt inte kan minska påverkan av därför att den inbegriper varor och tjänster som vi inte enkelt kan minska vår konsumtion av. Oavsett terminologin så är det uppenbart att alldeles för lite fokus inom politik och ekonomi lagts på tillgång till energi och pris på energi.
Illustrationen nedan kommer från https://energyforgrowth.org/article/how-does-energy-impact-economic-growth-an-overview-of-the-evidence/ och visar relationen mellan ekonomisk utveckling och energianvändning. Det finns få samband inom samhällsvetenskapen som är så tydliga och anledningen till det är kanske att det här egentligen handlar om naturvetenskap. Om samhällen ges tillgång till stora mängder billig energi så utvecklas de ekonomiskt. Om energin dessutom inte släpper ut växthusgaser så kommer den gröna omställningen på köpet.
Förutom det faktum att många länder i världen lyckats skapa sådan intern splittring inom sin egen befolkning att det verkar näst intill omöjligt att få igenom en balanserad budget, så är inflationstrycket en stor förklaring till de allt högre långa räntorna. Inflationstrycket kommer i stor utsträckning från en misslyckad energipolitik där fungerande system slagits sönder utan att ersättas med nya.
Om energipriser går upp så stiger priser på varor i energiintensiva branscher som exempelvis jordbruk fort. I USA har priset på diesel, vilket är en stor insatsvara i ett mekaniserat jordbruk, stigit med nästan 60% på ett år. Det är väldigt sannolikt att det kommer leda till högre matpriser inom kort när höstskörden inleds. När priset på energi stiger så följer helt enkelt alla andra priser med så småningom. Det leder till en förväntan om stigande räntor för att få ner efterfrågan. Förväntan på stigande räntor ger högt skuldsatta stater frossa eftersom de ser framtida räntebetalningar på skuld äta upp en allt större del av statsbudgeten.
Eftersom det fortsatt är svårt att avstå ljus, värme och mat så är det naturligtvis inte helt enkelt att se hur de högre räntorna ska stoppa inflationen vidare. Problemet är i grunden att västvärlden varit ganska nöjda under lång tid och i princip slutat investera i grundläggande infrastruktur. 70-talets oljekris är bortglömd. Staters låneutrymme har slösats bort på expansiv finanspolitik i stället för underhåll och nyinvestering. Därför ser vi nu stigande långräntor och problematiska statsbudgetar.
Det säkraste sättet att minska en statsskuld är att genom satsningar på energiproduktion röra sig till uppåt till höger i illustrationen. En statsskuld betalas inte tillbaka utan görs kontrollerbar genom tillväxt. Om det dessutom satsas på fungerande grön baskraft så upprepas en fantastiska utveckling Sverige hade under kärnkraftsutbyggnaden på 70- och 80-talet när BNP steg samtidigt som utsläppen minskade kraftigt. Det var en period när vi gjorde exakt det Tyskland trodde sig göra med sin Energiewende, och exakt det som hela EU Green Deal egentligen fokuserar på.