KPI och energi
För oss elprisnördar kom inte veckans svenska inflationssiffror som en överraskning. KPIFXE har legat runt, eller strax över 2% under en längre tid och när nu energipriserna stiger hamnar KPIF en bra bit över Riksbankens senaste prognos, 1,9% mot förväntade 0,9%. Med tanke på det havererade svenska och tyska elsystemen är ändå felräkningen intressant, särskilt som det nya flödesbaserade kapacitetsberäkningsmetoden som infördes i november enligt simuleringar skulle leda till högre svenska elpriser. En period med lägre KPIF än KPIFXE betyder att prisökningstakten på energi legat under den generella prisökningstakten. Trots felräkningen och det faktum att kärninflationen steg till 2,4% i årstakt förväntas Riksbanken fortsätta enligt plan med räntesänkningar. De nya inflationssiffrorna har dock lett till att en tidigare inprisad sänkning försvunnit till sommaren och räntan förväntas bottna på runt 1,85% nästa höst.
ECB byter läsglasögon till progressiva
ECB kommunicerar att de tänker släppa inflationskrisens fokus på de senaste siffrorna och i stället börja titta framåt för att se till att hålla den framtida inflationen runt tvåprocentsmålet. En gammal sanning bland centralbanksintresserade ekonomer är att styrräntan verkar med 18 månaders fördröjning i ekonomin och att närsynthet riskerar skapa procykliska effekter och mer skada än nytta. Tyvärr glömmer man snabbt när Morran står vid dörren. Förhoppningsvis innebär ECB’s normalisering att man inte upprepar samma misstag på nedsidan och istället intar en mer balanserad position.
Regeringskris i EU
Regeringskriser i eurozonens två största ekonomier samtidigt. I Frankrike har Macrons premiärminister Michel Barnier tvingats bort i en förtroendeomröstning i veckan efter att ha försökt få igenom en budget som skulle komma till rätta med underskottet som skapats sedan Covidstimulanserna och i Tyskland sparkade Scholtz sin finansminister Christian Lindner, ledaren för det liberala partiet, sedan denne för en månad sedan lagt fram förslag för att komma till rätta med det vacklande tyska ekonomin. I Tysklands fall handlar krisen delvis om en vilja att lätta på ett strikt budgetramverk för att stimulera den knackiga industrin, men även om en omprövning av Energiewende, dvs den katastrofala politik som hittills givit kombinationen av skyhöga elpriser och ökade koldioxidutsläpp. Veckans tyska industriproduktionssiffra säger ner 4,5% i årstakt, och Europas tidigare motor har förvandlats till ett rejält sänke i den ekonomiska återhämtningen efter Covid.
Återkommande försök att skuldbelägga kärnkraften
Naturskyddsföreningen missar återigen målet när de försöker beskriva kärnkraftens roll i elsystemet och den pågående omställningen. I en artikel från början av december menar de att en utbyggnad av kärnkraft skulle leda till betydande koldioxidutsläpp, men artikeln baseras på felaktig utgångspunkt. Kärnkraftens styrka ligger i dess höga kapacitetsfaktor, vilket gör den till en pålitlig baskraft – inte en lösning som ska jämföras med eller ersätta elsystemets flexibilitet.
Det är dessutom fel att enbart peka ut kärnkraften för långa och komplicerade tillståndsprocesser. Stora vindkraftsprojekt, både på land och till havs, måste hantera liknande hinder. Samtidigt ser vi hur kannibaliseringseffekten på elmarknaden gör att allt fler vindkraftsbolag tvekar, minskar eller helt överger sina expansionsplaner – vilket uppmärksammats idag med Danmarks inställda projekt till havs.
Att Naturskyddsföreningen än en gång försöker förenkla frågan och denna gång skuldbelägga kärnkraften för framtida utsläpp är att inte beakta helheten, det vill säga att se hur olika energikällor tillsammans kan bidra till både minskade utsläpp och leveranssäkerhet, ett krav för ett fungerande elsystem i en alltmer elektrifierad värld.