Krig är fred
Fredspresidenten Trump startade under helgen en bombkampanj mot Irans mullor. Israels underrättelsetjänst visade som vanligt sin överlägsenhet och en stor del av det iranska ledarskapet eliminerades redan i den första raiden. Svaret från Iran har varit att skicka missiler och drönare mot Israel, attackera gas- och oljeproduktion i grannländer i mellanöstern samt mer eller mindre lyckade försök att attackera amerikanska baser i området. Iran har även stoppat trafik genom Hormuzsundet vilket påverkar globala energileveranskedjor.
Marknaden har reagerat med snabbt stigande energipriser på frontkontrakten. Brent är upp ca 20%, men de största rörelserna har skett på LNG-kontrakten där priset tillfälligt mer än dubblades under veckan. Marknaderna handlar med kraftig backwardation vilket tyder på att råvarumarknaden än så länge bedömer det här som en tillfällig konflikt. Även aktie- och kreditmarknaderna har tagit händelseutvecklingen med ro där bara mindre omprisningar har skett. Räntemarknaden är som vanligt mest orolig, och här prisas nu stigande inflation in. Räntesänkningar i närtid är borta ur räntekurvan, den svenska är liksom euro och dollar upp ungefär 20 baspunkter från 2 år och utåt. Svenska kronan har som väntat tappat mot de stora valutorna i krissituationen medan den norska kronan har stärkts med oljepriset.
Reala investeringar och pseudomarknader
Sverige har aldrig varit ett land där samhällseliten samlas på Operan eller teatern. Kulturen lämnas till medelklassen, framför allt kanske till den kvinnliga delen av den vilket syns tydligt för den som bemödar sig att själv gå på en teaterföreställning. Kanske är det därför vi i Sverige nu har en debatt om den pseudomarknad som skapats kring de lokaler som på centrala fina adresser under lång tid hyst olika former av kultur, men som nu ska tömmas och användas till något oklart annat på grund av höga indexuppräknade hyreskostnader.
Musikaliska akademien vid Nybroplan står redan tom, Dansmuseet har stängt, Nationalmuseum tvingas minska öppettider, och nu senast ska Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet stängas. För en utomstående skulle detta kunna tyda på en ekonomisk kris i Sverige, men det här är i stället en följd av politiska beslut. En statlig myndighet med oklart syfte ska tjäna pengar på andra statliga myndigheter som har en faktisk verksamhet. Fastigheter som en gång byggts för ett enda syfte ska prissättas som om det fanns en alternativ hyresgäst. En tydlig skillnad mellan den riktiga fastighetsmarknaden och den här pseudomarknaden är att pseudomarknaden på riktigt blir real. I alla fall fram till att den inte längre finns.
EU lanserar Industrial Accelerator Act
För ett år sedan lanserades policyn Clean Industrial Deal (CID) som sätter en ram för EU:s gröna industriutveckling. I veckan presenterades EU Industrial Accelerator Act (IAA) som är den lagstiftning som ska göra CID-strategin operativ. Bland annat fortsätter EU genom IAA att lyfta snabbare tillståndsprocesser, något Sverige redan implementerat genom att skjuta till pengar till Tillväxtverket, SGU, Vinnova och vissa utvalda länsstyrelser under 2025 och framåt.
IAA introducerar också “Made in the EU” och miniminivåer för lågkoldioxidproduktion, med initiala krav för stål, cement, aluminium och elbilsindustrin. Detta gör det extra intressant att följa hur några av Sveriges omtalade industriprojekt utvecklas. Förseningar i delar av HYBRIT-kedjan, frågan om Stegras vara eller inte vara och Cementas beslut att pausa CCS-satsningen i Slite efter uteblivet stöd visar att flera projekt har svårt att nå hela vägen, trots att de ligger helt i linje med EU:s ambitioner.
Kanske är det också där nästa steg för EU ligger. Länder som Sverige har både projekten och potentialen att leverera på EU:s ambitioner, men utvecklingen visar att den sista pusselbiten ofta saknas. I energifrågan ser vi dock hur regeringen, när den vill, kan bana väg, vilket nu görs för kärnkraften. Det är kanske inte så märkligt, eftersom tillgången till ren el är en central förutsättning för att ovan nämnda industrisatsningar ens ska bli av.
Mest intressant med det här nya regelverket relativt tidigare är kanske just fokuset på ”Made in EU” där EU nu anpassat sig till den nya världsordningen där frihandel inte längre ses som lösningen på allt. Att i en alltmer osäker framtid se till att leveranskedjor finns nära hemmaplan och inom egen kontroll är idag plötsligt en okontroversiell strategi. Frågan är om EU med den här typen av satsningar kan skapa den paneuropeiska nationalism unionen skulle behöva.