När avkastningen på bankkontoplaceringar minskar framstår investeringar i obligationer och obligationsfonder som ett alltmer attraktivt alternativ. Särskilt starka är argumenten för att öka exponering mot längre obligationer i takt med att centralbankerna sänker styrräntorna samtidigt som obligationsutbudet växer både i EU och USA.
Första delen av 2020-talet: politisk påverkan och inverterad räntekurva utan motstycke i modern tid
Efter inflationschockens akuta skede har marknaderna återgått till mer normala förhållanden. Ett tydligt tecken globalt kom i slutet av 2024 när räntan på ett brett obligationsindex (t.ex. Bloomberg US Aggregate) för första gången på över ett år översteg den amerikanska centralbankens styrränta. Att långfristiga obligationsräntor under en längre period legat under centralbankens styrränta har varit ytterst ovanligt historiskt – före inflationschocken som, orsakades av både utbudsstörningar till följd av pandemin och samtidiga finanspolitiska överstimulanser, inträffade det bara vid några få tillfällen och, då endast under veckor i sträck. I kölvattnet av pandemi och inflationschock hände dock det osannolika även i Sverige: under 2022–2023 pressade Riksbankens rekordsnabba räntehöjningar upp korträntorna över de långa räntorna, i syfte att dämpa inflationstrycket, vilket skapade en inverterad räntekurva utan motstycke i modern tid. Många investerare valde då att fly till bankkonto och ultrakorta ränteplaceringar. Dessa erbjöd plötsligt räntor som inte skådats på länge och upplevdes som säkra hamnar. Där har kapitalet länge stannat.
Normalisering av ränteläget
Nu, två år efter inflationstoppen, har spelplanen förändrats radikalt. Riksbanken har bytt fot och påbörjat en räntesänkningscykel – styrräntan sänktes senast i juni 2025 till 2,00% (ned från toppen på 4,0% året innan). I och med detta har vi gått från en inverterad till en normaliserad räntekurva, där längre löptider åter ger högre ränta än kortare. Till exempel ligger en 3-månaders statsskuldväxel nu runt ~2,0% i ränta, medan en svensk 10-årig statsobligation ger ca 2,5%. Detta skifte är avgörande: Under den unika perioden med högre korträntor än långräntor valde många en övervikt i korta placeringar på till exempel bankkonto, men i dagens läge med fallande styrränta innebär en sådan strategi återinvesteringsrisk – allteftersom korta placeringar förfaller måste kapitalet placeras om till successivt lägre räntor. Samtidigt har vi bevittnat en kraftig uppgång i obligationsräntorna från pandemins extrema lågnivåer. Jämfört med bankkonto vars avkastning nu snabbt krymper i takt med räntesänkningarna, framstår obligationer som ett mer lockande alternativ.
Strukturella krafter håller uppe långräntorna
Det finns dessutom faktorer som håller uppe obligationsräntorna i såväl Sverige som övriga Europa och USA, vilket gynnar investerare som vill låsa in högre avkastning.
- Centralbankernas balansräkningar: Riksbanken har avslutat sina stödköp av statsobligationer och minskar aktivt balansräkningen. Samma gäller för ECB och Federal Reserve, som fortsätter att rulla av stora innehav.
- Stigande upplåningsbehov: Staters budgetunderskott, inte minst i USA och i flera EU-länder, leder till kraftigt ökad emissionstakt av statsobligationer. De stora försvarssatsningarna i Europa spär på upplåningsbehovet ytterligare.
- Minskad efterfrågan från traditionella köpare: Stora institutionella aktörer som tidigare varit självklara nettoköpare av långa obligationer – pensionsfonder, pensionsstiftelser och försäkringsbolag – alla förvaltare av förmånsbestämda pensionsplaner, uppmuntrar konvertering till premiebestämda planer samtidigt som inflödet är svagt och befintliga planer förfaller vilket innebär en minskad efterfråga på långa löptider.
Resultatet är en marknad med större utbud, men färre strukturella köpare. Det skapar en miljö där investerare faktiskt får en högre riskpremie för längre löptider. Med andra ord: marknaden ”betalar” investerare en högre kompensation för att tillhandahålla obligationsfinansiering med längre bindningstider, i kontrast till för bara något år sedan.
Obligationer för långsiktiga investerare
När vi jämför olika tillgångsslag framstår obligationsmarknaden i dag som ett av de mer attraktiva alternativen. Startavkastningen – det vill säga den räntenivå man får vid investeringstillfället – har historiskt varit den bästa indikatorn på långsiktig totalavkastning. I dag ligger svenska statsobligationer och kreditvärdiga företagsobligationer i intervallet 2–4 % beroende på löptid och kreditkvalitet.
"När vi jämför olika tillgångsslag framstår obligationsmarknaden i dag som ett av de mer attraktiva alternativen."
En bred obligationsportfölj står dessutom väl rustad för flera möjliga makroekonomiska scenarier framöver. Historiskt tenderar stats- och investment grade-obligationer att ge stabil positiv avkastning vid mjuklandning i ekonomin – och ännu bättre avkastning under recessioner, om ett sådant pessimistiskt scenario skulle bli verklighet. Faktum är att obligationer stått sig väl över hela spannet av räntesänkningscykler. Som Fredrik Edlund, Captors VD, påpekat har högkvalitativa obligationer överträffat avkastningen på bankkonto efter att Riksbanken börjat sänka räntan, oavsett om det skett via en mycket långsam nedtrappning (“higher for longer”), ett snabbt räntedropp eller något mittemellan.
Högre femårsavkastning än aktier
Obligationer fungerar nu åter som en effektiv krockkudde och diversifierare i portföljen. Under inflationschocken 2022–23 såg vi ett ovanligt positivt samband mellan aktier och obligationer (båda föll samtidigt), men idag är korrelationen åter negativ – obligationspriser rör sig ofta upp när aktiemarknaden viker. Denna återställda negativa korrelation förstärker obligationernas roll som stabilt ankare i en annars volatil portfölj. Aktiemarknaderna uppvisar fortsatt stor osäkerhet med höga värderingar i många fall, samtidigt som den geopolitiska oron i omvärlden är stor. I ett sådant läge ”betalar” obligationsmarknaden för att ta ned risken. Man får betalt i form av löpande ränta för att hålla en tillgång som historiskt stått emot börsnedgångar.
Historiska data stöder obligationer som riskhedge. Ser man globalt sedan 1970-talet har perioder med höga obligationsräntor och höga aktievärderingar ofta följts av att obligationer levererat högre femårsavkastning än aktier, dessutom med lägre volatitet. Det vill säga, när ränteläget är högt (som nu) och aktiemarknaden är dyr (som nu), har den framåtblickande balansen vägt över till räntemarknadens favör. En rimlig förklaring är att obligationsinvesterare då både inkasserar hög löpande yield och potentiella kursuppgångar, medan aktieriskpremien tenderar krympa när värderingarna är ansträngda.
En färsk analys från oss på Captor illustrerar fördelarna tydligt: En lång obligation (med ca 10 års duration) kan stiga ~10% i pris om marknadsräntan faller med 1 procentenhet, medan en kort 2-årig obligation endast ökar runt 2%. För en portfölj innebär det att endast långa obligationer ger påtaglig dämpning – t.ex. om 40% av portföljen ligger i långa obligationer och räntan faller 1%, kan totala portföljvärdet öka ~8%, jämfört med knappt 1% om motsvarande andel låg i korta papper. Med tanke på att en börsnedgång på >10% inte är otänkbar blir det tydligt att långa obligationer behövs för att ge verklig balans i en balanserad portfölj.
Pensionsförvaltare och institutionella investerare
Vi ser ett markant skifte på de globala obligationsmarknaderna. Utbudet av långa statsobligationerna ökar kraftigt i både EU och USA till följd av växande budgetunderskott, medan flera traditionella köpare, centralbanker och stora pensionsfonder, minskar sina innehav eller till och med säljer. Denna kombination av större utbud och lägre strukturell efterfrågan gör att långräntorna hålls kvar på en relativt hög nivå.
För svenska pensionsförvaltare som traditionellt haft en låg matchningsgrad och varit kraftigt underviktade mot obligationer med lång löptid öppnar sig nu ett tillfälle att minska portföljens totala risk till attraktiva nivåer.
Slutsats
Marknadens signaler och centralbankernas agerande indikerar att bra startläge för räntefondsinvesteringar. Kombinationen av höga startavkastningar, hög emissionstakt, få köpare och utsikter till lägre styrräntor skapar ett attraktivt scenario för en rad olika obligationstyper, allt från statsobligationer och kommunobligationer till bostadsobligationer och företagskrediter.
"Den som agerar nu kan låsa in en attraktiv startavkastning, säkra stabila kassaflöden och samtidigt skapa en effektiv placering mot framtida marknadsturbulens."
För svenska institutionella investerare innebär detta ett strategiskt skifte: från korta ränteplaceringar och tillbaka till långa obligationer eller obligationsfonder som grundläggande byggsten i portföljen. Den som agerar nu kan låsa in en attraktiv startavkastning, säkra stabila kassaflöden och samtidigt skapa en effektiv placering mot framtida marknadsturbulens. Den som väljer Captors fonder kommer dessutom kunna åtnjuta samma likviditet som på obundet bankkonto.
.png)
