Följande är en artikel publicerad i Captors nyhetsbrev, Captor Minutes. För att ta del av alla framtida artiklar i nyhetsbrevet kan du prenumerera genom att klicka här.
Följande artikel är del tre i vår följetong om vad som skapar avkastning och handlar om valutasäkring. Vi har nu nått det näst sista avsnittet i följetongen. Om du missat de förra nyhetsbreven, kan du läsa del ett och två här och här. Under året kommer ett sista attribut av vad som skapar avkastning att diskuteras. Trevlig läsning!
Den onde, den gode, den fule i kreditmarknaden
Vem vill man vara? Den onde är den svenska företagsobligationsfonden som med sin till synes låga volatilitet och stabila avkastning ger sig ut för att vara i princip en kontoplacering till hög ränta ända tills den dagen marknaden blir nervös och alla inser att NAV är fel, det finns ingen likviditet, och fonden stänger eller säljer sina bästa lån och blir sittande med de små låntagarna med likviditetsproblem. Finansinspektionen har varnat för detta i många år men problemen kvarstår.
Den fule är de globala fonderna som ger stor spridning och diversifiering bland låntagare men som, för att ta bort valutarisken, tvingas säkra valutakursen med valutaterminer vilket äter upp avkastning och skapar en konstig avkastningsprofil. Den gode är Captors kreditfonder som på ett transparent sätt kombinerar en bred global kreditrisk med svensk ränteavkastning utan behov för valutaskydd.
I detta kvartalsbrev ska vi titta på valutan som del av ränteportföljen. En sparare i en svensk företagsobligationsfond lånar ut pengar till låntagare i SEK. Merparten är svenska låntagare men även utländska som har utlåning i Sverige. Volkswagen t e x har ju billån till svenska kunder och vill då gärna låna upp sina pengar i samma valuta som de lånar ut. I en global företagsboligationsfondsom köper obligationer i EUR, USD eller andra valutor har spararen en kreditrisk mot en massa olika företag i världen. Somliga lån är korta, andra långa, några AAA och andra kanske B. Fördelarna med en sådan fond är samma som på börsen - högre diversifiering ger lägre risk, större valutor ger fler aktörer och bättre likviditet. Toppen! Eller? Problemet är bara att en sådan fond har såväl ränterisken som valutarisken i en annan valuta än SEK. Eftersom de allra flesta redan har en stor valutarisk i de globala aktiefonderna så är det lämpligt att ha som regel att ha så lite valutarisk som möjligt i räntefonderna. Att ta bort valutarisken görs som regel med hjälp av ett rullande derivatkontrakt som förvaltaren gör där hela fondens värde i utländsk valuta skyddas till SEK.
Rent praktiskt betyder det att de USD som investerats i fonden i USD säljs på termin, till exempel 3 månader. Kostnaden för detta beror på skillnaden i räntenivå mellan SEK och USD. Just nu är skillnaden för de närmaste 12 månaderna ca 2%. Detta betyder grovt räknat att en obligation i USD med en ränta på 4% blir en ränta på 2% efter valutaterminen.
Det är därför detta är den fule. Idén att skapa en global kreditrisk är god, men att göra det på det traditionella viset blir en fullösning eftersom spararen automatiskt får en annan ränterisk och valutarisk.
En bild på kostnaden för att skydda USD mot SEK över tid visar att under en period efter finanskrisen så var relationen den omvända men att den röda linjen (total kostnad) oftast är under 0 vilket indikerar att skyddet innebär en kostnad som drar ned avkastningen.
Vi tittar på två fonder med stabil och liknande kreditrisk men den ena är den gode Captor Global Credit Short Term och den andra den fule (Index av Global IG med valutahedge). Det vi kan se på dessa är att kreditriskerna är ungefär den samma men den gode går över tid bättre sedan mitten på 2023 p g a högre amerikanska räntor och en hög kostnad för valuta hedge. Skillnaden blir tydligare om vi använder fonder med längre duration, dvs högre räntekänslighet. Om vi först ser hur 10 års räntan utvecklats över tid i Sverige och i USA. Det syns tydligt att sedan hösten 2022 har svenska långa räntor fallit och amerikanska långa räntor stigit. En rörelse som förklarar en del av skillnaderna i utveckling som vi ser nedan:
Sedan Q3-2023 med snarlik kreditrisk så har den gode klarat sig bättre eftersom globala räntor stigit mer än svenska och kostanden för valutaskyddet varit hög.
Som vi har sett genom vår ränteskola så beror avkastningen i en företagsobligationsfond på ett antal olika delar. Rörelserna i räntemarknaden, kreditrisken hos låntagarna (AAA – High Yield), lutningen på räntekurvan (relationen mellan 3 månaders räntan och 10 års räntan) och valutakostnader för hedge. Några tycker detta är otroligt komplext, vi håller till viss del med, men tycker ändå att det är både enklare och mer logiskt än att värdera Tesla aktien, eller Nividia eller Ericsson. Med obligationer vet man ju vad man erhåller i kupong och slutbelopp så länge låntagaren betalar tillbaka. Man får varken mer eller mindre vilket betyder att en bred, diversifierad och effektiv portfölj utan onödiga kostnader är en god lösning.
.png)
